Ja, jag är det. Scared as hell, alltså.
Det är så svårt, och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag kan inte påstå att det är min största rädsla, men en stor rädsla är det definitivt!
Jag vill inte, jag kan inte. Men måste jag?

Så jävla jobbigt, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag vet inte vem jag kan prata med om det här?
Vill jag prata med någon om det här?
Istället går jag runt.
Ler.
Låtsas som att allt är bra.
Men när ingen ser..