Just nu sitter jag och lyssnar på en massa pianostycken från Final Fantasy, jag kan inte berätta hur vackert det är! Jag tror att min första kärlek var pianot. Jag minns inte ens varför jag började spela, minns bara att jag spelade tillsammans med Matilda och Michelle. Men sedan slutade de, men jag fortsatte och jag älskade det. Dock har det haft sina upp och ner gångar, och mycket berodde på att jag hela tiden gjorde samma sak om och om igen. Jag kunde skalor, jag kunde noter, jag kunde ackord - det blev inte mer avancerat än så. Därför kände jag mig inte motiverad att öva, och jag gjorde oftast inte pianoläxan. Jag behövde helt enkelt inte, jag kunde det redan.
I våras tog det fart igen. Jag har nog aldrig varit så motiverad och bestämd inom musiken som jag var då, jag gav mig fan på att jag skulle klara allt min lärare gav mig- och det gjorde jag. Även om en del saker tog tid, så tog jag mig igenom det, och klarade det. Sånt känns bra.

Så här sitter jag, lyssnandes på piano och skriver lite noter själv. Snart tänker jag återgå till min keyboard igen, och fortsätta spela. Jag får aldrig nog, liksom. Det är underbart. Innan jag somnar ikväll ska jag försöka plugga lite, det kan behövas. Både engelska och litterär gestaltning, för jag har bestämt mig för att jag inte vill plugga på lovet. Då ska jag bannemig inte göra det!
Imorgon kommer pappa hem. Det ska bli skönt att träffa honom igen, att se hur brun och fin han är - tillskillnad från oss blekfisar här i Sverige. Jag har diskat tre maskiner idag, och det finns fortfarande disk kvar, helt otroligt! Men det är sådan disk som inte kan köras i diskmaskinen. Nej, nu ska jag inte tråka ut er. Puss ♥