Jag har varit hos min underbaring i helgen, och vi har rett ut en del saker - vilket var väldigt skönt! Men som sagt, jag blir aldrig av med den här känslan i mig.. Vi har mest suttit hemma hos honom, tittat på tv och hittat fina grejer på tradera och sådär. Det har ju inte direkt varit underbart väder, om man säger så.

Jag kom hem idag, för två timmar sedan ungefär. Det är lustigt, jag började åka från Hultsfred vid 15.10, ändå var jag hemma vid 17.45. Det är sjukt hur lång tid det kan ta, när det egentligen borde ta typ en och en halv timme. Jag fick sitta och vänta på Alstermobussen i 20 minuter också, i kylan! Roligt, jao.

Min hud gör ont, och jag vet inte vad det är för fel. Usch, det är så mycket nu. Det är en del privata saker, som jag helst inte tar upp här, så är det min hud som bara gör ont, mina migränanfall och en annan grej som jag ska kolla upp nästa vecka. Bah, jag hatar när kroppen känner sig sjuk och folk i min närhet inte må bra. Det känns som att jag måste hjälpa alla, finnas där för alla. Men jag räcker aldrig till, och kan inte göra så mycket.

Nu ska jag klä på mig, det är bra kallt här när inte väggarna håller tätt. Och med tanke på att det känns som -25 ute, så är det inte så varmt och gosigt här inne. Godnatt.