I Can't To This Thing Called Life Without You.
Ja, ganska dryg dag idag. Jag var ute och gick lite med mamma, lagade mat, satt här, duschade och sen umgicks jag med Jacob. Vi träffade också en överlycklig Annie, tänk hurdan man kan bli bara utav att se en person ;) Men det kan ju också såra, såra som fan. Men det behöver vi inte gå in djupare på. Jag och Jacob kollade på film, anyway. Skräck som vanligt, men den var inte så läskig, mest grisig, blodig och äcklig. Men ändå ganska bra på något sätt, den hade en baktanke. Sånt gillar jag.
Jag kom hem alldeles nyss nästan, eller för sådär 30 minuter sedan, men det känns som nyss. Jag äter chips, dricker fanta och lyssnar på timbuktu. Inte riktigt min smak i vanliga fall, men "the botten is nådd" passar så otroligt bra. Usch, jag hatar att må såhär. Jag ska bli bättre, inte bry mig. Hård som sten. Vad spelar det för roll egentligen? Jag känner mig själv, jag vet att det inte är hårt som sten innerst inne. Det finns alltid i mina tankar, varje gång jag ser en röd saab, varje gång jag lyssnar på volbeat, varje gång jag kollar på resident evil, varje gång jag ser en madrass liggandes på golvet, varje gång jag ser gröna väggar, varje gång ditt namn dyker upp, under hela den tiden när alla minnen går som på repeat i huvudet..
Kommentarer
Postat av: Annie
Sv: Vi får lära oss att bli hårda som sten när man är ensam också. Nu ska vi leva livet, tycker jag. Inte hänga upp oss på en massa idiotkillar som kan.. ha sitt liv för sig själva! Ska vi leka idag? :D
Trackback
