Seriöst, världes bästa låt. Den framkallar så jävla mycket minnen från högstadiet så det är inte sant.




Den lilla djävulen har lekt, han har dragit oss, släppt oss. Somnat, vaknat. Varit förbannad.
Han har skämtat och slagit, men vi överlevde. Varför skulle vi misslyckas?

Tiden rinner iväg och även så den första tåren, det blöder i mitt hjärta som att den huggne binder såren.
Sitter här och skriver och förstår vad jag gjort. Jävla skit, det svider. Dagarna gick för fort.
Alla frågar om och när jag flyttar och jag svarar snart. Men varje gång jag träffa dig så var allt underbart.
Allting blev klart, förstod att det var du och jag. Nu sitter jag tomhänt, inget av dig är kvar idag.
För djävulen han lekte, med kärleken som bete. Överlevde fast vi saknar närhet och vi vet det.
Minns du hinken med allt vatten och alla döda fiskar? Alla bara skriker, men du och jag vi viskar.
Vi höll varann så hårt att kropparna gnistra, vi va inte som de andra, det var vi som hade varandra.
Vi lärde oss att älska och leva just för stunden. Känner dina tankar, behöver inte öppna munnen.
Jag längtar efter dig, mitt hjärta delas i flera delar. Torkar bort en tår, känns som alla bara spelar mig ett spratt.
Jag ler och skymmer sorgen med ett skratt, men bakom skalet döljer sig en människa som sagt.
Fler värdefulla funderingar än livets alla pelare, alltid samma spelare som blir en gammal velare.
Som aldrig blir hel igen, det saknas en liten bit. Men sticker man från den man älskar får man leva med sån skit.

Gråt dina tårar, de kommer ändå torka.
Såren läker bit för bit, ta tag och orka gå vidare.
För kärleken gör ont. Utan varandra så känns allt tomt.

Hela livet ut ska jag blicka tillbaka, till de stunder vi älskat, alla gånger som vi pratat.
Kvällen började spraka, jag började själv och jag hatar att jag inte stannade kvar (Att jag aldrig sluta knata)
Kommer väl förstå en dag att det var ett misstag. Ljög för mig själv för att inte verka svag.
Har sagt ordet hem, trodde att det var ett namn. Men jag fann det hos dig, i din famn.
Du vet att du är fridlyst, så vacker, helt unik. Sagolik, även om sagans slut har blivit skit.
Så är det du som gör mig lycklig, av dig så är jag älskad, Jag tänkte på varann, vi blev förälskade.
Du har en glädje och en kraft som ingen annan äger. När jag ser i dina ögon, allt bara överväger.
Vad jag önskar allra mest är att sätta mig på tvären,
Försöker glömma bort dig, men fan är ändå kär än. Tårar börjar rinna, är det dig jag måste lämna?
Vill säga så mycket, men tungan vägrar stämma. Har nog inte fattat att du är den rätta.
Tiden rinner och hinner försvinna innan jag har hunnit berätta. Men i mitt hjärta finns du kvar,
och glöm aldrig bort när du söker efter svar. Glöm aldrig bort alla saker som vi gjort, allt som har betytt nått.
Det är det som vi ska minnas för nu flyttar jag förgott.

Du har alltid hälften utav mitt hjärta. Jag glömmer dig aldrig.

Du vet att jag älskar dig.

Gråt dina tårar de kommer ändå torka
Såren läker bit för bit, ta tag och orka gå vidare
För kärleken gör ont. Utan varandra så känns allt tomt.

---

Den är förjävla fin, självklart sitter jag och lipar nu, hehe.