Nu hade jag lust att skriva igen, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men nånting blir det alltid. Jag har förövrigt blivit förälskad i Kelly Clarkson - igen. Alla hennes album går på repeat nu, och även den nya låten: my life would suck without you, göhbra!
Snart är februari slut, vilket kommer att vara ganska skönt. Då är det mars, ett steg närmare sommaren. Jag är otroligt trött på det kalla, blöta och slaskiga vädret, nu vill jag ha sol, fågelkvitter och massa bra musik! Solen har gjort min dag lite bättre iallafall, det är ju skönt. Jag och mamma var ute och gick förut, och då började jag tänka en massa. Jag har bott i Alstermo i alla år, enda sen jag föddes, men i somras så ändrades allting så snabbt. Jag flyttade till växjö, en betydligt större stad, och bara lämnade mamma och allt det gamla bakom. Allt det som alltid varit jag, mitt liv. Nu bor jag som sagt i växjö, och det känns otroligt bra och jag har trivts från dag ett och inte alls saknat alstermo. Det är skönt att kunna gå runt i växjö utan att alla vet vem man är, utan bara kunna gå och inte bry sig om vad som kommer att sägas dagen efter. Men jag är ändå glad att jag växte upp här, lärde känna de människor jag känner idag, för en bättre och tryggare barndom kan man inte tänka sig. Nu pratar jag och 90-talet och inte hur alstermo har blivit nu på senare tid, utan hur det var förr. Jag kom också att tänka på att jag kommer nog aldrig mer flytta tillbaka hit, men det kommer alltid att vara mitt hem. Jag kommer troligen alltid att ha den största delen av mammas släkt här, men jag kommer aldrig att bo här sedan när jag blir "vuxen", om man nu blir det nångång. Men att veta att jag alltid kan återvända hit gör mig mer säker, och gör så att jag alltid vågar mer saker. Och mamma, tack för att du finns ♥
Over and out.